Underhållsskyldighet vid växelvis boende

Den 19 november 2013 meddelade Högsta domstolen en dom i mål nr T 3506-12 som innebär att underhåll i vissa fall ska betalas trots att barn bor växelvis. Högsta domstolen förklarar att när ett barn bor växelvis, 7 kap. 6 § FB ska tillämpas i förhållande till den förälder som har ett större ekonomiskt utrymme än den andre, om barnet inte får det underhåll från föräldern som det har rätt till enligt 7 kap. 1 § FB. Domen får stor betydelse. Växelvis boende för barn blir en allt vanligare boendeform. Hittills har det inte varit möjligt för en förälder med sämre ekonomi att få underhåll från den andre vid växelvis boende. Barn har rätt till samma standard hos båda föräldrar. Det betyder att den som har bättre ekonomi också ska betala mer än den andre föräldern till barnen. 7:6 FB föreskriver att om man försummar sin underhållsskyldighet så kan man bli ålagd att betala underhåll. Högsta domstolen förklarar nu att denna paragraf även kan tillämpas i de fall då barn bor växelvis och att även en försummelse som är helt klanderfri kan omfattas. Det betyder att en förälder som har bättre ekonomisk förmåga än den andre kan anses vara försumlig genom att inte ”hjälpa” barnen till en likvärdig standard hos den andre. Vilka skillnader i ekonomisk förmåga det kommer att handla om återstår att se. Målet i Högsta domstolen är återförvisat till Hovrätten för en närmare prövning i sak. Fler avgöranden från domstolarna kommer att behövas för att en närmare praxis ska kunna utvecklas kring beräkningen av underhåll vid växelvis boende.

Mia Edwall Insulander
Advokat