25 februari 2022
Tänk efter före om efterarv!
När en person går bort blir frågan om arv aktuell. I många fall ska den avlidnes egendom först ärvas av en person och sedan därefter ärvas vidare av en eller flera andra när den första arvtagaren har gått bort. Det andra arvet, när arvet går vidare från någon som har ärvt först, är efterarvet. Hur stort efterarvet ska vara kan ibland vara mycket komplicerat att avgöra. I de lite svårare fallen finns det därför all anledning att i god tid försöka tänka på hur det ska bli till slut.
Frågan om efterarv kommer upp varje gång någon som avlider är gift eller var gift med någon annan när denne gick bort. I ärvdabalkens 3 kap 1 § stadgas att den som är gift ärver sin make. En makes rätt att ärva gäller dock med vissa undantag. Om det finns arvingar efter den avlidne i nedstigande led som inte också är den efterlevandes arvingar ärver de direkt istället för maken. Detsamma gäller om den avlidne ändrar i arvsordningen genom ett testamente. Den efterarvsrätt som uppkommer efter makar följer av lag och benämns legal efterarvsrätt. Efterarvsrätt som skapas genom testamenten benämns testamentarisk efterarvsrätt. Legal efterarvsrätt och testamentarisk efterarvsrätt fungerar på samma sätt.
När någon ärver sin make enligt lag får den egendomen med fri förfoganderätt. Fri förfoganderätt betyder att den efterlevande får ärva, men att den först avlidnes arvingar istället blir arvingar efter den efterlevande när denne går bort. Det innebär att man på något sätt behöver fördela arvet efter den efterlevande mellan den först avlidnes arvingar och den efterlevandes arvingar. Det gör man genom att försöka bestämma vad som är efterarv efter den först avlidne maken och vad som är arv efter den sist avlidne. Grundregeln för den uppdelningen finns i första stycke i Ärvdabalkens 3 kap 2 §. Enligt grundregeln ska hälften av det som den efterlevande efterlämnar anses vara efterarv efter den först avlidne maken och gå till den först avlidnes arvingar. Den kvarvarande andra hälften ska gå till den efterlevandes arvingar.
I vissa fall är det relativt enkelt att hantera efterarv, i alla fall för en jurist. Om makarnas enda arvinge är ett gemensamt barn, det saknas testamente och föräldrarna inte hade något äktenskapsförord så ska barnet ofta ärva allt efter båda sina föräldrar. Hälften anses visserligen komma från den först avlidne föräldern och hälften från den efterlevande, men i praktiken spelar det inte någon roll eftersom allt går till samma arvinge. När den efterlevande går bort går därför allt till makarnas enda barn.
I andra fall kan det bli betydligt mer komplicerat. Om två makar har ett gemensamt barn och den efterlevande maken har upprättat ett testamente som ger hälften av arvet efter denne själv till en nära vän istället för till barnet ska barnet och vännen dela på arvet. Så länge hälften av det den efterlevande efterlämnar ska anses komma från den först avlidne maken och hälften från den efterlevande själv så är situationen fortfarande relativt överskådligt: barnet ärver den hälft som kommer från den först avlidne föräldern och delar med vännen på den hälft som anses komma från den efterlevande.
Det kan dock vara mer komplicerat. Om det fanns enskild egendom när den första maken gick bort ska man inte göra en hälftendelning. Istället ska man försöka bestämma andelarnas storlek utifrån storleksförhållandet mellan makarnas tillgångar och skulder när den första av dem gick bort. Det följer av det tredje stycket i Ärvdabalkens 3 kap 2 §. Eftersom det kan gå lång tid mellan makarnas dödsfall kan man i vissa fall behöva försöka avgöra vad olika tillgångar var värda många år tidigare. Sådana historiska värderingar är ofta svåra att göra med någon större säkerhet.
För att komplicera saken ytterligare kan det också vara så att andelarna även ska justeras på grund av saker som har hänt efter den först avlidnes död. Det kan vara så att den efterlevande har mottagit ett stort arv, har yrkesarbetat, redan har givit bort egendom till sin vän i exemplet eller att det hänt något annat som fått förmögenheten att öka eller minska i värde.
Efterarv kan bli i princip hur komplicerat som helst. Verkligheten överträffar ofta dikten. Samtidigt är det mycket vanligt att det finns en efterarvsrätt när någon går bort. För att underlätta fördelningen av ett arv efter den efterlevande så mycket som möjligt för arvingarna tycker jag att det är klokt att se över vad som gäller tidigt. Helst tycker jag att man ska bekanta sig med vad som gäller för en själv redan medan båda makarna är i livet, men om man inte har gjort det är det en god idé att i vart fall göra det när den förste avlider. Om det behövs kan man skriva avtal, komma överens på annat sätt eller i vart fall förtydliga vad som gäller så mycket som möjligt.
Att ha kontroll över vad som gäller minskar risken för tvister och gör det lättare för en själv att få det som man vill. Det är därför en stor fördel att tänka efter redan före när det gäller efterarv.
