Särbo har inte rätt till anhörigersättning enligt Högsta domstolen

Målet gällde ett par som var med om en bilolycka då de blev påkörda av en bil som färdades mot dem i motsatt riktning. Kvinnan dog till följd av skadorna och mannen yrkade på rätt till skadestånd, i detta fall så kallad anhörigersättning, i tingsrätten. En sådan ersättning innebär att om en personskada lett till döden, ska ersättning betalas för personskada som till följd av dödsfallet har åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

Paret, som båda var omkring 60 år, hade varit tillsammans i flera år. De bodde i varsitt hem men hade daglig telefonkontakt, träffades regelbundet, främst på helger och semestrar eftersom de bodde i olika städer. Under helger och semestrar bodde paret ihop, även med kvinnans yngste son som bodde hemma hos henne. Paret definierade sig som särbor.

Frågan som HD hade att ta ställning till var alltså om mannen – särbon – utifrån bestämmelsen i skadeståndslagen var att anse som ”särskilt närstående” till kvinnan.

Både tingsrätt och hovrätt kom fram till att mannen var att anse som just särskilt närstående och att han därmed hade rätt till nämnda anhörigersättning. HD är av motsatt uppfattning och framförde i sin dom att enbart den omständigheten att de berörda personerna har en nära och fast personlig relation och träffas och umgås regelbundet hos varandra är inte tänkt att vara tillräckligt för att de ska betraktas som särskilt närstående i skadeståndslagens mening. HD menar att för att personer i en parrelation som inte bor tillsammans ska anses som särskilt närstående ”måste det därför i princip krävas att det i det enskilda fallet föreligger något ytterligare och speciellt förhållande som motiverar detta.”

Exempel på vad som skulle kunna utgöra ett sådant ytterligare och speciellt förhållande anges inte av HD. För yngre personer verkar det rimligt att det kan handla om barn, men vad skulle det kunna vara fråga om när det gäller ett äldre par i en särborelation? Det är inte helt självklart, som så ofta när det gäller juridik. Något som däremot är tydligt är att äktenskap inte längre är normen i dagens samhälle. Många par lever i stället som sambor – och i en del fall som särbor – livet ut. Vilken typ av relation ett par väljer att leva i kan leda till vitt skilda juridiska konsekvenser som parterna inte alltid är medvetna om.

Med hjälp av en jurist eller advokat kan förutsättningar i varje specifikt fall redas ut och avtal i form av exempelvis samboavtal, äktenskapsförord och testamenten kan upprättas för att passa klientens avsedda önskan både gällande sig själva och sina närstående. På så vis skapas förutsebarhet och oönskade konsekvenser kan därmed undvikas.

Agnes Ahrent