GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNING- AVGÖRANDE FRÅN HÖGSTA DOMSTOLEN

Nytt avgörande stärker brottsofferperspektivet

Högsta domstolen har nyligen meddelat ett viktigt avgörande ifråga om grov kvinnofridskränkning. Domstolen har dels tittat på vad som krävs tidsmässigt för att gärningarna ska vara att betrakta som upprepade kränkningar, dels på vilka omständigheter som kan vägas in vid bedömningen av om de brottsliga gärningarna har syftat till att allvarligt skada kvinnans självkänsla.  

I det aktuella fallet som Högsta domstolen hade att avgöra hade en man dömts i tings- och hovrätt för grov kvinnofridskränkning då han vid tre tillfällen, mellan perioden april 2019 till juli 2020, utsatt sin fru för misshandel. De tre misshandelstillfällena var således utspridda under en tidsperiod om cirka 15 månader och samtliga misshandelstillfällen skedde i närvaro av parternas gemensamma barn. Utöver grov kvinnofridskränkning dömdes även mannen för två fall av misshandel mot kvinnan som inträffade under 2017.

Mannen överklagade domen till Högsta domstolen och ville att Högsta domstolen skulle frikänna honom från ansvar och att de tre gärningar som ingick i åtalspunkten om grov kvinnofridskränkning i vart fall skulle bedömas som tre fall av misshandel.

Vad kom Högsta domstolen fram till?

Högsta domstolen konstaterade att de brottsliga gärningarna måste stå i ett visst tidsmässigt sammanhang till varandra och att ett allt för stort uppehåll mellan de brottsliga gärningarna kan medföra att det inte är att anses som en upprepad kränkning.

I detta fall konstaterade Högsta domstolen att det tidsmässiga avståndet inte utgjorde ett hinder för att betrakta gärningarna som en upprepad kränkning av kvinnans personliga integritet.

Vidare klargjorde Högsta domstolen att det vid bedömningen om gärningarna varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla, måste göras en helhetsbedömning av den utsatta kvinnans situation. Det innebär att det är viktigt att titta på det sammanhang som de brottsliga gärningarna har utförts i. Till exempel om kvinnan levt isolerad från omgivningen med begränsade möjligheter att kommunicera med andra och om samma gärningsman utsatt kvinnan för brott vid tidigare tillfällen.

I detta fall kom Högsta domstolen fram till att de tre tillfällena av misshandel hade varit av relativt lindrigt slag. Däremot ansåg domstolen att det var viktigt att bedöma de nu aktuella misshandelstillfällena i ljuset av de tidigare, mer allvarliga misshandelstillfällena, som ägt rum 2017. Domstolen ansåg även att det faktum att samtliga tre misshandelstillfällen hade skett inför parternas gemensamma barn påverkade bedömningen om gärningarna hade varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.

Vid en sammantagen bedömning där kvinnans hela situation beaktades kom domstolen därmed fram till att gärningarna hade varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla och att de skulle bedömas som ett fall av grov kvinnofridskränkning.

Högsta domstolens avgörande understryker hur viktigt det är att göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Utifrån ett brottsofferperspektiv är domstolens avgörande ett viktigt erkännande av den kränkning som brottet innebär. Det här handlar om brott som ofta sker i hemmet där kvinnan har rätt att känna sig trygg, framför barn som också de har rätt till ett tryggt hem. Högsta domstolens avgörande innebär att alla dessa omständigheter ska beaktas.  

(Högsta domstolens mål nr B 7775-23, meddelat den 9 oktober 2024).

Anna Rainer (f.d. Östberg)