Gemensamt ägd egendom

När två eller flera parter köper egendom tillsammans, det kan t ex vara vänner, sambor eller makar, blir de s.k. samägare till egendomen enligt lagen om samäganderätt. Enligt lagen förutsätter man att parterna äger den samägda egendomen med lika stora andelar om inte annat kan visas.

Om det är två makar som har köpt egendom tillsammans stämmer antagandet ”lika stora andelar” väl överens med den familjerättsliga principen som innebär att egendom ska delas lika vid äktenskapets upplösning. Det är ju så att all egendom som makarna äger, oavsett om de har köpt den själva eller tillsammans, enligt huvudregeln ska delas lika när äktenskapet upphör. Huvudregeln grundar sig på tanken att makarna, på olika sätt bidrar till äktenskapet och att en likadelning vid äktenskapets upplösning därför oftast är motiverad, även om den ena maken har förvärvat en större andel av den samägda egendomen än den andra maken.

Som huvudregel är bodelningen mer omfattande om man är gifta än om man är sambor. Mellan sambor är det endast samboegendom som blir föremål för bodelning, det vill säga bostad och bohag som har förvärvats för sambornas gemensamma användning. Det huvudsakliga syftet med skillnaden i bodelningens omfattning är att äktenskapet innebär en ekonomisk gemenskap som ska ge ett starkare skydd åt den ekonomiskt svagare parten.

Det är inte ovanligt att sambor tillsammans köper sådan egendom som inte ska ingå i bodelning, t ex båtar, bilar, fritidshus, etc. För det fall samborna t ex har köpt en båt tillsammans med olika stora insatser kan det vara värdefullt för samborna att kunna frångå antagandet i lagen om samäganderätt, dvs att gemensamt förvärvad egendom ägs med lika andelar. Detsamma gäller för det fall två eller flera andra personer (ej makar eller sambor) köper egendom tillsammans med olika stora andelar.

Fram till nyligen har det inte funnits riktlinjer för att frångå antagandet. Högsta domstolen meddelade i juni i år en dom (mål nr T 3108-10) om sambors ägarandelar i en av dem gemensamt införskaffad och samägd segelbåt, det vill säga sådan egendom som inte ska ingå i bodelningen mellan sambor. I det aktuella målet hade främst mannen utfört arbete på segelbåten. Båten förvärvades genom att kvinnan betalade 120 000 kr och mannen 535 000 kr. Parterna var överens om att de var samägare till båten men oense om storleken på ägarandelarna.

Eftersom det i lagen om samäganderätt presumeras samägande med lika andelar innebär det att den part som påstår sig ha bättre rätt till mer än hälften av egendomen har bevisbördan för sitt påstående. Först i och med avgörandet har frågan om vilka beviskrav som ska tillämpas och vilka omständigheter som ska vägas in i bedömningen avgjorts.

I det förevarande målet lade Högsta domstolen tyngdpunkten kring följande frågor:

–          Hur har samäganderätten uppkommit?
–          Vilken relation har parterna till varandra?
–          Vilken typ av egendom rör det sig om?

Om samäganderätten har uppkommit genom ett gemensamt förvärv eller genom ett avtal mellan parterna ställs det, enligt domstolen, ett lägre beviskrav än om förvärvet skett genom t ex gåva eller testamente. Domstolen kom även fram till att det ska ställas högre krav på att makar och sambor kan visa att ägarförhållandet inte är hälften vardera, jämfört med om parterna inte har en sådan nära relation till varandra. För makar och sambor kan det dessutom ha betydelse om det rör samägande till egendom som ska ingå i bodelning eller ej. Make eller sambo som vill göra gällande att egendom inte ägs med hälften vardera måste således tydligare kunna visa att så är fallet vad gäller egendom som ska ingå i bodelning än vad som gäller för sådan egendom som ska hållas utanför bodelning.

Enligt domstolen bör man, i det enskilda fallet, dessutom ta hänsyn till den samägda egendomens art, användningsändamål och värde, liksom till parternas ekonomiska bidrag, andra insatser, ansvar för lån som tagits upp för att betala egendomen och parternas ekonomiska sammanflätning i övrigt. Vidare anförde domstolen att det vid samägande ”i ett äktenskap eller i ett samboförhållande finns anledning till att bestämma andelarna ganska summariskt med hänsyn till den generositet som typiskt sett kan förmodas föreligga i en sådan relation”.

I det aktuella målet gjorde Högsta domstolen följande bedömning. Parterna var sambor vid inköpet och båten utgjorde inte samboegendom. Det stod klart att de var samägare och att båten inköpts för gemensamt bruk. De gjorde olika insatser vid förvärvet och genom arbete med båten (kvinnan en mindre insats av båda slagen). Det fanns inte någon gemensam partsavsikt om andelarnas storlek vid tidpunkten för köpet. Av betydelse var att parterna hade uppdelad ekonomi och att det var fråga om en betydelsefull investering för både mannen och kvinnan i förhållande till deras ekonomi i övrigt. Andelarna bestämdes därför utifrån respektive parts ekonomiska bidrag vid förvärvet.

Jeanette Jacobsson