@insulanderlindh
Foto byline Carl Johan Erikson
Ibland händer det, att Högsta domstolen avgör ett familjerättsligt mål, till stor glädje för oss som jobbar med familjerätt, eftersom familjerätten är underrepresenterat bland Högsta domstolens avgöranden – sett till förekomsten av tillfällen som familjerätten aktualiseras i människors liv. Familjerätt är ju trots allt något alla människor kommer i kontakt med under sin livstid. Det kan vara i samband med att man flyttar ihop och blir sambo, när man gifter sig, när man blir förälder, när man separerar eller skiljer sig , när man ger en gåva till sitt barn eller någon annan närstående, när man skriver ett testamente och när någon närstående dör.
Nu hände det i alla fall att Högsta domstolen (HD) den 19 juni 2024 meddelade en dom som HD döpt till ”Det uteblivna umgänget”, mål T 4560-23 https://www.domstol.se/hogsta-domstolen/avgoranden/2023/132182/
Frågan som HD prövade gällde om man skulle flytta över vårdnaden från en förälder som inte tillgodosåg barnets rätt till umgänge med den andra föräldern. Bedömningen ska göras individualiserat och utifrån vad som är bäst för det enskilda barnet.
Utgångspunkten är att ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Fortfarande uttrycker många föräldrar det som sin rätt till umgänge med barnet, men lagstiftaren och domstolarna är noga med att det är barnet som har rätt att träffa en förälder, inte tvärtom. Och om det finns risk för att ett barn far illa av umgänget kan det medföra att umgänget begränsas på olika sätt eller att inget umgänge ska ske. Risken ska bedömas i två steg. Först bör det konstateras om en risk i ett visst hänseende föreligger och därefter hur stor risken är och om den kan hanteras. Olika avväganden måste göras och kan det vara svårt att förutse alla framtida förändringar. Bedömningen bör därför ha sitt fokus på de närmaste åren, skriver HD.
Också barnets egna önskemål ska beaktas. Ju äldre barnet är, desto mer tas hänsyn till barnets egna önskemål.
I domen från juni understryker HD att det behöver göras en prognos om hur barnets situation kan komma att utvecklas både på kort och lång sikt. Om en överflyttning bedöms leda till en tydlig förbättring för barnet på längre sikt, kan det behöva godtas att det på kortare sikt medför en övergående påfrestning.
Vad som också särskilt diskuterades i detta mål var hur man ska ta hänsyn till om den förälder som barnen bor hos har skyddade personuppgifter, bl a gällande adressen. Det framhålls att för barn som lever under sådana omständigheter får samhället, främst socialtjänsten, ett utökat ansvar för att barnen får växa upp under trygga och goda förhållanden.
För just de här barnen hade domstolar flera gånger sedan 2018 bestämt att barnen har rätt till umgänge med sin pappa och till och med att mamman skulle få betala vite om hon inte lämnade ifrån sig barnen för umgänge med pappan. Eftersom inget umgänge kom igång var det enligt HD tydligt att det har förelegat ett behov av stöd och hjälp och att det är något som socialtjänsten hade misslyckats med i det här fallet. Men kanske även lagstiftaren, resonerar HD. Det konstateras att vårdnads-, boende- och umgängesutredningar som finns i målet mest består av sammanställningar av vad respektive förälder sagt. Det saknas information i utredningarna om vilka åtgärder som socialnämnden vidtagit för att tillgodose behovet av stöd och hjälp till barnen och deras föräldrar efter domstolsbesluten. Kanske, resoneras det i domen, beror det på hur regelsystemet är utformat beträffande en socialnämnds möjlighet att inhämta underlag?
Någon som forskat om vårdnadstvister är Annika Rejmer. HD tipsar om hennes avhandlingar:
- Annika Rejmer, Custody disputes from a socio-legal perspective i Children in Custody Disputes (Anna Kaldal, Agnes Hellner och Titta Mattson red.), 2023, s. 71 ff.
- Annika Rejmer, Kan rättssociologin bidra till att vidareutveckla rättsdogmatiken i Festskrift till Håkan Hydén, 2018, s. 528 ff.
Vad kan man dra för slutsats av detta?
Det som hänt i den här vårdnadskonflikten är inte unikt. Ofta kommer klienter till oss med förhoppningen att om det bara finns en dom, så kommer allt att fungera bra sedan. Så är det tyvärr inte. Även om man har en dom som går helt i linje med det man yrkat, kan det behövas hjälp och stöd för att det som bestämts i domen ska följas och fungera.
När föräldrar kommer till oss på medling börjar vi nästan alltid med att prata om kommunikationen mellan föräldrarna. Hur ska den se ut? När ska den ske? Hur ska man fatta gemensamma beslut kring barnen och vad gör man om det som beslutats inte följs? Tänk om alla föräldrar fick möjlighet att föra en dialog om detta i samband med eller strax efter en separation. Kanske skulle färre föräldrar behöva tvista i domstol?