Barnäktenskap och tvångsäktenskap

Den 20 maj 2010 beslutade regeringen att ge justitierådet Göran Lambertz (särskild utredare) i uppdrag att inhämta kunskap om barnäktenskap och tvångsäktenskap och att föreslå åtgärder för att motverka sådana äktenskap. Göran Lambertz arbete resulterade i betänkandet ”Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35)”. I betänkandet föreslås att straffbestämmelser om tvångsäktenskap och barnäktenskap införs i brottsbalken. I betänkandet föreslås även att Länsstyrelsens möjlighet att bevilja äktenskapsdispens slopas och att ett särskilt kompetensteam tillsätts för att främja arbetet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Förvånande nog finns i dagsläget ingen straffbestämmelse avseende barnäktenskap och tvångsäktenskap. Handlingar som innebär att någon gifter sig med ett barn eller med en vuxen, mot dennes vilja, faller i dag in under andra brott i brottsbalken såsom olaga tvång, olaga hot, misshandel, fridskränkning osv, beroende på vilka moment handlingen innehåller.

Det finns flera skäl för en kriminalisering av barnäktenskap och tvångsäktenskap. Genom en kriminalisering markeras allvaret i att tvinga någon att ingå äktenskap. Genom en kriminalisering blir det synligt att Sverige tar avstånd från handlingar som leder till tvångsäktenskap och barnäktenskap. Framförallt ökar skyddet för den individ som utsätts. Möjligheten att erhålla skadestånd för kränkning av den personliga integriteten ökar. Tvångsäktenskap och barnäktenskap är övergrepp som strider mot mänskliga rättigheter. En kriminalisering är därför förenligt med det skydd som flertalet människorättskonventioner strävar efter att ge både barn och vuxna.

Utifrån ovan resonemang kan en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap tyckas självklar.  Lagförslaget är dock komplicerat och emellanåt otydligt. Ur juridisk synpunkt möter lagstiftningen, särskilt avseende barnäktenskap, svåra hinder.

Vad gäller barnäktenskap föreslår utredaren följande:

”Den som förmår ett barn att ingå äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i den stat i vilken minst en av makarna var medborgare eller hade hemvist döms för barnäktenskapsbrott till böter eller fängelse i höst två år. Detsamma gäller den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant äktenskap, om äktenskapet kommer till stånd. För barnäktenskap döms även den som förmår ett barn att ingå en förbindelse som är att jämställa med äktenskap på så sätt att den är binande enligt ett etablerat normsystem som inrymmer särskilda krav för upplösning av förbindelsen, och som ingås enligt detta normsystems former, liksom den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant informellt äktenskap”.

Endast genom att läsa texten ovan inser de flesta att lagförslaget kommer medföra tillämpningsproblem. För att inte tala om bevisproblem. Det kanske mest kontroversiella med förslaget, särskilt ur samhällssynpunkt, är att låta bestämmelsen om tvångsäktenskap och barnäktenskap omfatta s.k. informella äktenskap. Härigenom kriminaliserar Sverige en ”ceremoni/handling” som genomförs i ett annat land och som i det landet kanske utgör en fullt laglig och accepterad ceremoni/handling eftersom den är en del i en djupt rotad tradition.

Det framgår dock tydligt av betänkandet att en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap inte får eftersträvad verkan om inte de informella äktenskapen inryms.

Oaktat lagförslagens kontroversiella och komplicerade moment behövs en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap. Äktenskapet har en särställning bland olika rättshandlingar som en individ kan företa och äktenskap mot någons vilja kan ha flera starkt negativa konsekvenser för den som berörs.

Lagförslagen befinner sig för tillfället på remiss. Om förslagen klubbas igenom träder lagen i kraft den 1 juli 2013.

Kajsa Sandström