@insulanderlindh
Inom den svenska straffrätten finns olika bestämmelser som reglerar vilket straff som ska dömas ut av domstolen. En grundläggande regel inom straffrätten är att påföljden fängelse ska väljas i sista hand.
Vid bestämmande av påföljd ska domstolen även beakta brottslighetens art. Vissa brott är av så allvarlig art att domstolen kan frångå regeln om att välja fängelse i sista hand, trots att brottet har ett lågt straffvärde och trots att det inte finns risk att den tilltalade återfaller i brottslighet. Exempel på sådana brott är mened, grovt rattfylleri, våld mot tjänsteman och misshandel. Sådana brott kallas för artbrott och kan karaktäriseras av att de är svåra för samhället att upptäcka och förebygga eller att de riktar sig mot enskilda individers integritet. Olika brott kan också ha olika artvärde. Av exemplen ovan så har mened högst artvärde vilket innebär att det i princip är uteslutet att döma till annat straff än fängelse. Våld mot tjänsteman och misshandel däremot har lägre artvärde vilket innebär att skälen för fängelse inte lika starka. Vilka brott som utgör artbrott bestäms av förarbeten och Högsta domstolens praxis.
Högsta domstolen har i ett avgörande som meddelades den 12 april i år kommit till slutsatsen att brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är att betrakta som ett artbrott och att det därför finns anledning till särbehandling vid påföljdsvalet.
I aktuellt fall hade en 20-årig man åtalats för våldtäkt mot barn efter att ha förmått en 14-åring att utföra oralsex i utbyte mot ersättning. I tingsrätten friades mannen helt eftersom det inte var bevisat att mannen hade haft anledning att tro att målsäganden var 14 år. Eftersom åtalet inte heller omfattade annat brott friades mannen helt av tingsrätten.
När målet sedan prövades av hovrätten hade åklagaren justerat gärningsbeskrivningen till att även omfatta utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling och mannen dömdes för brottet. Hovrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om vård.
När Högsta domstolen sedan kom att pröva målet fastslog de att brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling utgör en sådan påtaglig kränkning av den personliga integriteten att brottet ska betraktas som ett artbrott och att det därmed finns en presumtion för fängelse. Högsta domstolen skärpte påföljden genom att förena skyddstillsynen med föreskrift om samhällstjänst 80 timmar. Enligt Högsta domstolens bedömning hade brottet artvärde men inte så högt att ett frihetsberövande straff var uteslutet.
Högsta domstolen tog i sitt avgörande fasta på ett uttalande som regeringen hade gjort i samband med att straffskalan för brottet hade skärpts i januari 2020. Regeringen uttalade i samband med detta att det är viktigt att förhindra att barn och ungdomar dras in i prostitution samt att den tekniska utvecklingen har ökat möjligheterna för vuxna att ta kontakt med barn och ungdomar i sexuella syften. Vidare uttalade regeringen att de handlingar som vuxna efterfrågar av barn och ungdomar har blivit mer hänsynslösa och att det har blivit svårare för barn och ungdomar att sätta gränser, varför det är ”viktigt att det av lagstiftningen tydligt framgår att brottet är oacceptabelt och att det innebär en grov kränkning av barnet”. (Se prop. 2018/19:157 s. 13 och 16.)
Prostitution och sexuell exploatering av barn är idag ett utbrett och komplext samhällsproblem med flera bakomliggande orsaker. För att kunna bedriva en effektiv bekämpning av denna typ av brottslighet krävs att samhället kraftsamlar, att flera olika samhällsorgan och aktörer samarbetar och att det straffrättsliga skyddet för barn och unga stärks.
I anledning av detta är det glädjande att Högsta domstolen i nu aktuellt avgörande tydliggör att brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är ett allvarligt brott som utgör en grov kränkning av barnets personliga integritet.