Barnets bästa i praktiken – dags för Sverige att införa barnombud

Under de senaste åren har flera utredningar i Sverige lyft frågan om barns rätt att få ett eget ombud i rättsprocesser som rör vårdnad, boende och umgänge. Behovet är tydligt. Allt fler inser att ”barnets bästa” inte bara kan vara en princip på papper – det måste också genomsyra praktiken. Ändå dröjer det. Vad mer behöver hända innan barnets röst får det utrymme den förtjänar – och som barnkonventionen faktiskt kräver?

I Tyskland har barn haft rätt till ett eget ombud sedan 1998 och den rätten förstärktes i en reform 2009. Efter många år som barnombud i Tyskland har jag själv sett hur mycket det kan betyda för ett barn att ha någon vid sin sida genom en svår process som påverkar deras liv. Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter och ge en inblick i hur det fungerar i Tyskland – kanske finns det något vi i Sverige kan ta med oss, för barnens skull.

Specialiserade domstolar – med barnets bästa i fokus

I Tyskland handläggs barnärenden i särskilda familjedomstolar enligt en egen processordning för familjerättsliga mål. En viktig skillnad mot det svenska systemet är att domaren där har en uttrycklig lagstadgat utredningsplikt. Det innebär att domstolen själv ansvarar för att inhämta nödvändig information – inte bara ta ställning till vad parterna presenterar. Det ger en mer fokuserad process och gör att domaren får en aktiv roll i att förstå barnets situation på djupet.

I stället för att luta sig mot (subjektiva och ibland partiska) vittnesmål från släktingar eller bekanta, läggs stor vikt vid neutrala sakkunnigutlåtanden – från till exempel psykologer, skola eller vården. Det skapar en mer objektiv och barncentrerad bedömning. Dessutom finns ett tydligt lagkrav på skyndsam handläggning, vilket innebär att en första förhandling ofta hålls inom en månad från att ärendet inletts.

Barnets ombud – en självklar del av processen

Enligt barnkonventionen har varje barn rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörda i frågor som rör deras liv. I Tyskland tillgodoses detta som nämnts, genom att domstolen förordnar ett ombud för barnet – särskilt i mål där föräldrarna är oense. För att bli barnombud krävs juridisk kompetens, men också särskild förståelse för barns behov och utveckling. 

Genom förordnandet blir ombudet part i målet och får en central roll i processen. Uppdraget omfattar inte bara att föra fram barnets röst, utan också att bidra till utredningen genom samtal med föräldrar, socialtjänst, skola, läkare, psykologer och andra relevanta aktörer. I vissa fall arbetar ombudet även för att nå samförstånd mellan föräldrarna – med barnets bästa i fokus.

När juridiken möter barnets verklighet

Att vara barnets ombud är mer än ett juridiskt uppdrag. Det handlar om att vara en trygg vuxen i en orolig tillvaro – någon barnet kan lita på. Ombudet träffar barnet upprepade gånger ensamt, om möjligt i båda hemmen och bygger en relation genom samtal och förtroende. Rättsprocessen förklaras på ett åldersanpassat sätt, och barnet får veta att det inte bär ansvar för besluten men att dess röst är viktig och kommer att tas på allvar. Ombudet finns tillgängligt när barnet behöver prata, ställa frågor eller bara bli lyssnad på.

I rättssalen – barnets bästa i centrum

Inför förhandlingen ska domaren träffa barnet, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det. Samtalet sker i en trygg miljö, tillsammans med barnets ombud och utan att föräldrarna är närvarande. Eftersom ombudet redan har en etablerad relation med barnet blir mötet respektfullt, lugnt och framför allt – på barnets villkor.

Under domstolsförhandlingen representerar barnombudet barnets vilja och intressen. Endast domaren, ombuden, föräldrarna och socialtjänsten är närvarande. Ombudet redogör för barnets önskemål, vad som framkommit i samtal och kontakter, samt ger sin bedömning av vad som är bäst för barnet. Ombudet kan också begära ytterligare sakkunnigutlåtanden – och har rätt att överklaga en dom som strider mot barnets bästa. När domstolsbeslutet är fattat är det ombudets ansvar att förklara det för barnet, på ett sätt som barnet förstår. Först därefter avslutas uppdraget – om inte domen överklagas.

Barnombudet gör skillnad                                                                                       

Barnombudet spelar en avgörande roll – för rättsprocessen, för relationen mellan föräldrarna, och framför allt för barnet. Att vara barnombud är ett stort ansvar, men också ett hedersuppdrag. Barn behöver någon som lyssnar, som finns där – inte bara i ett enstaka möte, utan som en trygg punkt genom hela processen. När jag började som ombud tänkte jag på Astrid Lindgrens ord: ”Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom, så är jag nöjd.” Det är stora ord – men idag vet jag att ett barnombud faktiskt kan göra den skillnaden. Och det är just det vi borde ge barn i Sverige också: en röst och trygghet i en utsatt tid.

Frågan är inte längre om Sverige ska införa barnombud, utan hur länge vi kan tillåta att barn står utan röst i konflikter de själva inte valt, men som påverkar hela deras liv. Barn måste få vara just barn – och kunna lita på att vi vuxna står upp för deras rättigheter, i enlighet med barnkonventionen. Oavsett om de bor i Tyskland eller i Sverige.

Mikaela Meese