Förutsättningar för vård enligt LVU

När det gäller LVU är det lätt att anta att ett tvångsomhändertagande alltid sker mot föräldrarnas och barnets vilja. I min roll som advokat företräder jag både barn och vuxna som offentligt biträde i mål om LVU. Min erfarenhet är att inställningarna från barn och föräldrar kan vara både komplexa och mångfacetterade och att det inte heller är ovanligt att det förekommer någon typ av samtycke eller medgivande från barnet och/eller föräldrarna.  

Att det är relativt vanligt med ett medgivande stärks ytterligare av den granskning som Dagens Nyheter (DN) nyligen har genomfört, där DN har granskat samtliga domar i mål om LVU som meddelats av Förvaltningsrätten i Göteborg under 2022. I granskningen framkom att det i 38 procent av domarna förekom någon typ av medgivande från barnet eller föräldrarna och att det i vissa fall fanns ett samtycke från både föräldrar och barn se, https://www.dn.se/sverige/verkligheten-bakom-lvu-kampanjen-darfor-togs-barn-fran-sina-familjer/

För att det ska bli aktuellt med ett tvångsomhändertagande enligt LVU, krävs det att det föreligger någon typ av missförhållande i barnets hemmiljö (2 § LVU) och/eller att barnet behöver beredas vård på grund av barnets egna beteende (3 § LVU). Dessutom krävs det att det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas och att vård inte kan tillgodoses på frivillig väg.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns en mängd barn och familjer som anser sig ha fått hjälp av socialtjänsten, även i de fall där det gått så långt att ett omhändertagande enligt LVU har aktualiserats. I till exempel fall av missbruksproblematik eller då barnet är indraget i gängkriminalitet kan LVU vara en absolut nödvändig åtgärd om andra mindre ingripande insatser har varit otillräckliga.

Trots detta måste man också komma ihåg att ett omhändertagande enligt LVU är en oerhört ingripande åtgärd som kan få långsiktiga konsekvenser för barnet och dennes familj. LVU är trots allt en tvångslagstiftning och lagen ska tillämpas först när vård inte kan ges på frivillig väg. Därför är det viktigt att socialtjänsten arbetar sakligt och opartiskt i den här typen av mål och att alla möjligheter till frivilliga insatser uttöms innan man beslutar om omhändertagande enligt LVU.

När Förvaltningsrätten prövar om förutsättningarna finns för ett omhändertagande enligt LVU, utgör den utredning som socialtjänsten har sammanställt en viktig del i domstolens beslutsunderlag. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det därför viktigt att utredningen är grundligt utförd och att den oro som finns för barnet är tydlig, konkret och väldokumenterad.

På grund av den maktobalans som råder mellan parterna i mål rörande LVU, där barn och föräldrarna av förklarliga skäl inte har samma resurser och möjligheter att föra fram sin sak som socialtjänsten, är det även viktigt att både barn och föräldrar får tillgång till ett offentligt biträde med erfarenhet av LVU.

Anna Rainer (f.d. Östberg)