3 maj 2021

Barns rätt att inte bevittna våld i hemmet är ett särskilt skyddsvärt intresse

Av regeringens nya lagförslag om införandet av ett nytt barnfridsbrott framgår det att mer än 200 000 barn lever i hem där det förekommer olika former av våld. Att barn bevittnar våld mellan närstående vuxna kan medföra oerhörda konsekvenser – både på lång och kort sikt.

De barnen löper även en risk att drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa. Det finns studier som tyder på att vart tionde barn upplevt våld mellan närstående vuxna. Av lagförslaget framgår det även att 14 procent av eleverna i en nationell kartläggning av våld mot barn har uppgett att de upplevt att en förälder, eller motsvarande, utövat psykiskt eller fysiskt våld mot en annan förälder. I dagsläget finns det dock inte någon direkt möjlighet att i sådana situationer se barnet som målsägande, trots att barnet antagligen både har sett och upplevt den otrygga situationen. Det är mot bakgrund av bland annat detta som regeringen har föreslagit det nya barnfridsbrottet. Lagregeln föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2021.[1]

Men vad omfattas egentligen av det nya brottet?

Regeringen har föreslagit att barnfridsbrott ska omfatta de situationerna där ett barn bevittnar vissa utpekade brott i brottsbalken, såsom exempelvis mord, dråp, misshandel, olaga hot, olaga tvång, olaga frihetsberövande, grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning, våldtäkt, sexuella övergrepp, skadegörelse m.m. En förutsättning för att en gärningsperson ska dömas för brottet är att barnet är närstående eller tidigare närstående till gärningspersonen och närstående eller tidigare närstående med den som utsätts för det bevittnade brottet. Det krävs även att gärningspersonen i vart fall är likgiltig in för risken att barnet bevittnar brottet.

Vad innebär egentligen detta? Måste barnet ha sett hela händelseförloppet och hur fungerar det när små barn är närvarande vid t.ex. en misshandel?

I lagförslaget har det diskuterats om barnet behöver se hela händelseförloppet och även uppfatta exakt vad som har hänt. Regeringen har dock kommit fram till att det krävs att barnet ska ha sett eller hört den brottsliga gärningen begås genom att barnet har uppfattat händelseförloppet. Barnet kan ha uppfattat händelseförloppet genom att barnet har sett eller hört moment i gärningen – t.ex. att barnet hört att det har förekommit våld eller högljudda och aggressiva hotfulla uttalanden. Barnet behöver dock inte ha sett hela händelseförloppet.

Vad gäller små barn så framgår det av lagförslaget att spädbarn som befinner sig i mammans famn när mamman blir utsatt för våld kan anses ha bevittnat den brottsliga gärningen, även om barnet inte har förmåga att ge uttryck för sina upplevelser. Samma sak gäller för barn med en intellektuell funktionedsättning som har svårt att förstå innebörden av exempelvis ett hot. Det är således inte nödvändigt att barnet måste inse att det som skett har utgjort ett brott.

Vidare framgår det att det inte heller är nödvändigt att barnet är i samma rum eller på samma plats som gärningspersonen eller brottsoffret. Det kan således räcka med att barnet hör hur ett hot uttalas per telefon eller bevittnar ett övergrepp på internet i realtid. Även de fall där barn drar sig undan bråk i hemmet, genom att t.ex. lämna rummet eller sätta på sig ett par hörlurar, kan omfattas av brottet.

Vem räknas då som närstående eller tidigare närstående till barnet?

För att barnfridsbrott ska föreligga krävs det även att barnet är närstående eller tidigare närstående till den som begår den brottsliga gärningen. Det krävs även att barnet är närstående eller tidigare närstående till den personen som utsätts för brottet.

Av lagförslaget framgår det exempelvis att barnets föräldrar, nya partners till barnets föräldrar, barnets syskon eller bonussyskon kan vara närstående personer. Även andra släktingar, såsom mor- och farföräldrar och syskon till föräldrar och deras barn, kan i vissa sammanhang anses stå barnet nära. Det avgörande är vad barnet har för relation till den personen – är det en omsorgsperson för barnet eller har barnet en stark känslomässig anknytning till personen.

Sammanfattningsvis innebär den nya lagstiftningen att om ett barn bevittnar att en förälder blir misshandlat av den andra föräldern så kan barnet anses som målsägande i en rättsprocess. Barnet får då en starkare ställning än tidigare i egenskap av målsägande i rättsprocessen. Dessutom utses ofta en särskild företrädare för barnet som hjälper barnet genom rättsprocessen.

Genom det nya barnfridsbrottet kan förhoppningsvis det oerhört viktiga och särskilt skyddsvärda intresset av att barn har rätt att inte bevittna våld i hemmet förstärkas, vilket jag anser är nödvändigt utifrån dagen situation och våra skyldigheter som följer av Barnkonventionen.


Kontakta oss

Vad vill du fråga om? Gör ett eller flera val i rutorna

Ange en kort bakgrund till ditt ärende

Ange dina kontaktuppgifter

Ange motpartens uppgifter

Skickar

Meddelandet skickat

Vi hör av oss snart!

Något gick fel

Prova igen, om fel kvartsår kontakta oss via e-post eller telefon.

@insulanderlindh