28 november 2020
Pacta sunt servanda = sant?
Att arbeta som jurist eller advokat innebär att man kan vara verksam inom många olika områden av vitt skilda karaktärer. Alldeles oavsett vilket område vi alla juristutbildade valt att ägna vår huvudsakliga arbetstid till vågar jag påstå att alla är bekanta med uttrycket Pacta sunt servanda.
Pacta sunt servanda är latin för ”avtal skall hållas” dvs regeln att avtal är juridiskt bindande. Detta är en grundläggande regel inom avtalsrätt, även om den inte direkt går att utläsa ur någon specifik paragraf i Avtalslagen.
Inom familjerätten har det allt som oftast inneburit att har man en gång satt sin namnteckning på t ex ett bodelningsavtal som upprättats för att fördela tillgångar och skulder med anledning av en skilsmässa har det varit mycket svårt att få avtalet jämkat eller ogiltigförklarat, även om avtalet objektivt sett inte upplevs som rättvist.
Sedan länge har den generella jämkningsregeln i 36 § Avtalslagen funnits och även tillämpats till och från i avtalsrättsliga sammanhang för att jämka ett avtal som objektivt sett upplevs som orättvist. Dock har Avtalslagen väldigt sällan använts till att jämka familjerättsliga avtal.
I somras fattade dock Högsta Domstolen ett beslut i ett bodelningsärende mellan två makar som, då det rör sig om ett prejudikat, kan komma att få stor betydelse för möjligheten att riva upp ett avtal som upplevs som oskäligt.
I detta mål, som vi kan kalla ”den oskäliga skifteslikviden” öppnar HD upp för att avtalslagens ogiltighets- och jämkningsbestämmelser tillämpas med särskild hänsyn till den familjerättsliga kontexten.
Målet rör frågan om ett bodelningsavtal ska jämkas eller förklaras ogiltigt enligt grunderna för vissa bestämmelser i avtalslagen. Prejudikatfrågan är huruvida bedömningen då ska göras med delvis andra utgångspunkter än när bestämmelserna tillämpas direkt på förmögenhetsrättsliga avtal.
I korthet handlar målet om två makar som under pågående mål om äktenskapsskillnad undertecknar ett bodelningsavtal. Av de uträkningar som gjorts skulle maken, mot att makan övertar bostad och lån kopplade till bostaden, erhålla en bodelningslikvid om 2 028 032 kronor om bodelningen gjorts ”by the book”.
Dock följer i avtalet sedan en punkt som i nu relevanta delar har följande lydelse angående skifteslikvid och kompensation:
Makarna har oavsett av vad som ovan angivits överenskommit att en skifteslikvid om totalt 880 000 kronor ska utges från makan till maken.
Vidare framgår av avtalet att parternas samtliga ekonomiska mellanhavanden i och med underskrift av detta avtal är slutligt reglerade och att makarna avstår från ytterligare anspråk med anledning av äktenskapsskillnaden. Avtalet är daterat och undertecknat av båda makarna.
Efter en grundlig utredning av omständigheterna i det specifika fallet b la rörande parternas grundekonomi och psykiska hälsotillstånd vid avtalets tillkomst, beslutar Högsta Domstolen att makan har att utge 2 028 032 kronor i bodelningslikvid till maken men att hon från detta belopp naturligtvis har rätt att dra av de 880 000 kronor hon redan betalat.
Som jag ser det öppnar detta upp för möjligheten att få oskäliga bodelningsavtal jämkade i efterhand om det framkommer att den förfördelade, vid avtalets tillkomst, var i psykisk obalans och därmed påverkbar. Varje situation är naturligtvis unik och det kan självklart många gånger vara motiverat med avtal till den ene eller andre makens fördel. Dock bör man, om man vill vara säker på att pacta sunt servanda, vara lite försiktig med att genomdriva ett avtal som uppenbarligen är till sin egen fördel.
