Ta hjälp med bouppteckningen

I DN Ekonomi kunde man den 24 februari 2012 läsa en artikel med rubriken ”Säkrast att ta hjälp med bouppteckningen”. Rubriken väckte förstås mitt intresse eftersom bouppteckningar är något som tillhör mitt dagliga arbete på kontoret.

Enligt lag ska en bouppteckning förrättas senast tre månader efter ett dödsfall. Samtliga dödsbodelägare, efterarvingar samt efterlevande make eller sambo ska lämnas möjlighet att tillsammans träffas på ett förrättningsmöte för att sammanställa den avlidnes och den efterlevandes tillgångar och skulder som de såg ut på dödsdagen. Bouppteckningen ska därefter registreras hos Skatteverket. En registrerad bouppteckning fungerar sedan som en legitimationshandling för dödsbodelägarna och ligger även till grund för arvskiftet.

I artikeln kunde man läsa att en jurist gav rådet att alltjämt ta juridisk hjälp med upprättande av bouppteckningar eftersom det annars kan bli en dyr historia. Redan av inledningen i artikeln får man som läsare reda på att ”en vanlig bouppteckning kostar tusentals kronor – men att göra den själv är svårt och kan bli ännu dyrare”. Påståendet om att en bouppteckning som man gör själv ”kan bli ännu dyrare” än om man tar professionell hjälp diskuteras, anmärkningsvärt nog, inte någonstans i artikeln. Själv menar jag att en okomplicerad, eller en s.k. vanlig, bouppteckning behöver inte kosta tusentals kronor. I bästa fall behöver den inte kosta mer än resan till förrättningsmötet, ett kuvert, frimärke och lite bläck. Själva registreringen kostar ingenting och blanketter och broschyrer kan man beställa kostnadsfritt från Skatteverket.

I artikeln påstås det att Skatteverket inte rekommenderar att man gör en bouppteckning själv. Det vågar jag med styrka påstå vara en felaktighet. Hos skatteverket finns färdigtryckta blanketter och broschyrer att hämta som underlättar upprättandet av en bouppteckning. Skatteverket bistår även med rådgivning och hjälp över telefon. Jag har själv erfarenhet från Skatteverkets bouppteckningssektion som registrerar bouppteckningar såväl från privata ingivare som professionella. Min uppfattning är att privata ingivare många gånger gör en korrekt bouppteckning från början till slut, något som faktiskt vissa professionella ingivare inte klarade förrän efter flertalet kompletteringar efterfrågade av skatteverket.

Nu menar jag inte att man aldrig ska ta hjälp med att upprätta en bouppteckning. Självklart ska den som vill och behöver ta hjälp. Det är långt ifrån alla gånger som en bouppteckning är helt okomplicerad. Många gånger kan det vara invecklat och svårt. Till exempel kan den avlidne vara medborgare i ett annat land eller ha dubbelt medborgarskap vilket kan medföra att andra regler än den svenska ärvdabalkens regler ska tillämpas. Det kan även uppstå problem kring hur egendom ska värderas och till vilket värde. Vidare kan handlingar upprättade av den avlidne, såsom gåvobrev och testamenten, vara besvärliga att tolka. Gåvor kan exempelvis aktualisera regler om förskott på arv eller frågor om gåvan egentligen utgör ett lån till en arvinge och ett testamente kan exempelvis brista i de krav som finns uppställda för att ett testamente ska anses vara giltigt.

Att tvister föreligger inom familjer är inte ovanligt. Inte minst i samband med dödsfall kan starka känslor orsaka osämja även mellan de starkaste av blodsband och leda till att bouppteckningen drar ut på tiden. I vissa fall kan det alltså vara bra att ta hjälp av en opartisk person, företrädesvis en jurist som besitter sakkunskap och på ett professionellt sätt kan fokusera på de juridiska bitarna istället för de känslomässiga.

Med detta sagt vill jag justera det som framfördes i artikeln. Självklart lönar det sig att först och främst se till den egna förmågan. Vill och tror man sig kunna ge sig på att förrätta bouppteckningen själv för att komma billigare undan – ge det ett försök! Lyckas man inte eller kommer det med all säkerhet uppkomma juridiska klurigheter – ta hjälp så snart du kan för att spara både tid och pengar.

Jeanette Jacobsson