Pappor och små barn

För några veckor sedan länkade en vän till mig på Facebook en artikel som just nu cirkulerar i sociala medier. När jag klickade på länken kom jag fram till en intervju som Aftonbladet gjort år 2007 med Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien på Göteborgs universitet. Intervjun hade gjorts med anledning av hennes bok ”Könet sitter i hjärnan”. Min facebookvän frågade ”är det ett skämt Kajsa?”.

Det Annica Dahlström påstår i intervjun är anmärkningsvärt. Annica Dahlström hävdar att pappor rent biologiskt är sämre på att ta hand om små barn än vad mammor är. Hon anför att pappor har sämre känsel i fingertopparna och kan lättare skada ett litet barn. Pappor har tunnelseende och är därmed inte lika säkerhetstänkande som mammor är. Pappor är mindre känsliga i innerörat vilket innebär att de inte uppfattar barnets behov med samma exakthet som mammor gör. Pappor har en maskulin doft och mörk stämma, vilket inte är passande för små barn. Dessutom besitter inte pappor de egenskaper som modersinstinkten medför. Annica Dahlström menar att det är först när barn är i tre till fyra års ålder som papporna kan komma in i bilden.

Även om intervjun i dag har några år på nacken är det upprörande att läsa vad Annica Dahlström påstår och det är än mer upprörande att läsa att hon är professor. Med Annica Dahlströms resonemang förflyttas vi trehundra år tillbaka i tiden, till en tid då vi inte hade tillgång till den forskning om barns behov och barns bästa som vi har i dag.

Barn är i behov av trygghet, omsorg och kärlek. Ju mer desto bättre. Möjligheten för föräldrar att tillgodose barnet med trygghet, omsorg och kärlek har inget med föräldrarnas kön att göra. Ibland är pappa bättre än mamma, ibland är mamma bättre än pappa. I många fall är båda lika bra. Det är så verkligheten ser ut.

Identifieringen är en viktig del av det lilla barnets utveckling. Barnet behöver söka identifiering hos båda könen. Identifieringen blir grundval för hur barnets ideal och uppfattning om könsroller sedermera utformas.

Annica Dahlströms kategorisering av föräldraförmåga beroende på kön vinner inte stöd i föräldrabalken. Föräldrabalken har inget kön. Viktigast är barnets bästa.

Till min facebookvän svarar jag, ja min vän, det var ett skämt.

Signerat

Kajsa Sandström

Intervjun med Annica Dahlström går att läsa här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab