Förvärrar advokater konflikter?

Är det ett problem?

Låt oss börja i rätt ände. Det är ett problem att vårdnadstvisterna ökat sedan lagändringen i Föräldrabalken (FB) år 2006. Fler och fler barn blir utsatta för den oerhörda påfrestning som en rättslig tvist om dem i domstol innebär. I de allra flesta fall är en domstolsprocess inte bra för barnen. Barnen mår bra av att deras föräldrar samarbetar. Det är inte en skilsmässa eller separation barnen i sig far illa av utan medföljande konflikter mellan föräldrarna.

Konfliktnivån mellan föräldrar har ökat de senaste åren. Socialstyrelsen har gjort en utvärdering av socialtjänstens arbete med vårdnads och boendeärenden efter lagändringarna  år 2006 ( ”Familjerätten och barnet i vårdnadstvister – uppföljning av hur 2006 års vårdnadsreform slagit igenom i socialtjänstens arbete”). Socialtjänsterna konstaterar att de anser att det är ”svårare” ärenden nu –  och att det därför är ännu viktigare att uppmärksamma barnen.

Vad det beror på att konflikterna är svårare nu vågar vi inte entydigt uttala oss om. Vi, som familjerättsadvokater, upplever också att konflikterna mellan separerade föräldrar har ökat. Fler föräldrar kommer till oss idag (än för ca 10 år sedan) arga och upprörda och säger ”aldrig i livet att vi ska ha gemensam vårdnad” eller ” jag tänker inte längre acceptera detta, nu måste jag gå till domstol”. I en sådan situation är det vår skyldighet att ge en fullständig bild över vad lagen och praxis säger. Men också resonera med klienten om möjliga utgångar av en process och hur barnet och parterna påverkas av en process i domstol.

Advokatens främsta intresse är klientintresset – men det är också mycket viktigt att ge klienten en realistisk bild av processen samt, när det gäller mål om barn, väga in alla de faktorer som kan påverka barnen negativt. Det händer ofta att vi rekommenderar en klient att inte processa om barn utan istället försöka hitta en samförståndslösning. Det skulle strida direkt mot advokatetiken att mest se till sina egna möjligheter att ta betalt.

Det finns förstås ombud som styrs mest av debiteringsmöjligheterna. Enligt vår erfarenhet finns de dock främst bland jurister som inte arbetar på advokatbyråer. Jurist är inte någon skyddad titel (som Advokat enligt lag är) och vem som helst får kalla sig jurist och erbjuda juridisk rådgivning i Sverige. Dessa jurister omfattas inte av advokatsamfundets etiska regelverk och behöver därför inte bry sig om de etiska reglerna, som t.ex. handlar om skäligt arvode.

Ibland ställer vi oss undrande till vilka biträden som domstolen faktiskt beviljar rättshjälp. Vid rättshjälpsärenden har domstolarna annars en möjlighet att markera när ”oseriösa” ombud ansöker om rättshjälp genom att avslå ansökan. Här skulle domstolarna kanske kunna vara tuffare i tvister om barn. Vem som helst kan agera ombud i ett vårdnads – eller boendeärende och erhålla rättshjälp. Det är inte alltid bra.

Det är olyckligt om vi familjerättsadvokater generellt får ett rykte av att enbart bry oss om debiteringen. Vi är många som är måna om att företräda våra klienter utifrån klientens bästa men samtidigt med ett barnperspektiv.

Så för att svara på den inledande frågan – ja, det är ett problem

–  Dock inte av den storleksgraden att vi tror att det, i sig, är en bidragande orsak till ökningen av rättsliga tvister
–  Inte främst bland advokater utan snarare bl.a. andra yrkeskategorier som jurister eller enskilda privatpersoner som åtar sig uppdrag som ombud i tvister om barn

Som familjerättsadvokat vill vi hitta en balansgång mellan vad klienten själv vill, klientintresset främst, och vad man bedömer är till barnets bästa.

Mia Edwall Insulander
Alexandra Lyckman

Alexandra Lyckman